Mitt liv som Varg

Ibland känner jag mig ful, trög, mesig, äcklig. Att jag inte duger till nåt. Att mina få vänner undviker mig. Tvivlar på mig själv. Men jag vet, tror inte att det är så. Visst kan jag bli bättre på att ta hand om min kropp och mitt sinne. Jag vet att sms kan försvinna, folk kan vara upptagna på riktigt eller helt enkelt vill vara ifred ibland. Och visst kan jag själv gå och tänka på att ringa nån kompis i långa perioder men att det helt enkelt inte blir av. Jovisst har det hänt saker som får mig att tvivla på mig själv och nog känns det kasst just nu pga olika anledningar. Men jag är så mycket mer än tvivlet och osäkerheten. Jag kan vara snygg, fräsch och självsäker, och kommer att vara det. Jag är så mycket mer. Nåväl, har köpt nya snygga skor. Tre par. Ett till gymmet och två att ha ute. Och nu när förkylningen dragit dit pepparn växer är det dags igen. Träna imorgon ftw! Det är nu det börjar (igen) och inget kan stoppa mig :D

Det var ett tag sen jag skrev sist, vet inte hur många som läser bloggen, fast det är ganska så oviktigt. Mest är den ju till för min egen skull. Nåväl, nog om det. Livet har gått in i en ny fas, trots att det hänt lite tråkiga saker, så har jag börjat träna. Jajamen, idag var det fjärde eller femte gången. Det känns asnajs! Nackdelen är väl att det är i Skövde men skitsamma. Bättre och större gym än i Tibro och så ingår motions sim. Ja och så måste jag gå upp aptidigt för att hinna in och träna innan jobbet men det är bara bra. Än så länge har träningsvärken varit lindrig fast jag försöker öka lite varje gång och känna efter. Går inte det blir det samma vikt och sen Försöka igen gången efter. This is just the beginning :D

Tänk vad en sak, som även om den inte drabbar en personligen, kan påverka så mycket. Fast är det så konstigt? Det var ju ingen liten sak. Brusten blindtarm. Man blir ju rädd, tänk om det tagit längre tid, då hade det kunnat vara kört. Nu blev det ju inte så, men det känns ändå. Hela grejen liksom och än är det inte över. Ja bättre är det ju men det har tagit på krafterna mentalt. Och då är det ju ändå min älskling som råkat ut för det. Sen är det ju mycket annat som hänt/händer inom familjen och jobbet. Det känns som jag gräver ner känslorna litegrann så det inte ska kännas lika illa, det märks kanske. Men det blir bättre. Något annat alternativ finns inte. Det är en svacka och det är bara att bita ihop och klättra upp igen. Fan vad jag älskar min flickvän och hennes mamma är en riktig klippa dessutom! Man kan skatta sig lycklig att man har det man har!

Det är mycket som händer nu runtomkring, i familjen och på jobbet. Nja kanske inte på jobbet som jag kan berätta iaf. Inte egentligen som jag kan berätta om familjen heller. Men förändringar kommer det att ske iallafall, både kostmässigt och i övrigt. Sitter och skissar på hur jag ska kunna valpsäkra min lägenhet för jag har ju så mycket sladdar. Så kan ju ludde vara nere hos mig också. Kosten måste bli bättre, speciellt för älsklingen men jag måste ju också skärpa mig. Ludde fick följa med ner en stund, oj vad spännande det var! Men som sagt behöver städas och fixas med sladdar och så så han inte blir elektrifierad. Oj med jobb. Sitter ensam med ludde nu för älsklingen är på kss för inflammation i gallblåsan så det blir operation imorgon. Själv ska jag till vårdcentralen och få leverfläckar och annat pinsamt kollat så ludde får klara sig själv en stund.

Jag har alltid varit en sån som har många bollar i luften, dock inte nåt vidare på att jonglera, så det trillar ner bollar till höger och vänster. Tur att det inte är motorsågar. Nåja, det förstår väl var och en att det inte är jonglering jag egentligen menar, utan att jag gör många saker samtidigt, vill väldigt många saker osv. Jag vill ju rita, skriva, spela, hålla på med kolonilotten, umgås och mysa med älsklingen, göra skoj grejer med älsklingen, hunden, se på film och serier, spela på datorn osv osv osv . Vissa saker är lätta att prioritera typ hunden och älsklingen. Resten är det värre med. Ta kolonilotten som exempel, vi kämpade på som djur i början men i brist av väder, ork och en valp att ta hand om så frodas nu ogräset till den grad att jag får ångest och mår dåligt när jag tänker på det. Vi vill båda få iordning på det men.. Tog vi kanske på oss för mycket? Den är jäkligt stor kolonilotten. Kanske man skulle lägga ner och bara odla lite på balkongen? Ritandet har legat p

Jaha, då var sommaren här. Inte så mycket sol som jag hoppats, men semester är det iallafall.. i en vecka till. Händelserikt delvis :p mys, familjedrama, tillskott i familjen(en stycken Lovina, min styvsysters dotter), slit i kolonilotten m.m. Imorgon är det min födelsedag och det är ju kul :) är på väg till Skövde för att köpa födelsedagspresent till älsklingen som ju fyller år på tisdag! Pappa och min styvmamma kommer imorgon också. Nervöst! Men mår gott iallafall! Ikväll blir det sista städ racet innan de kommer. Imorgon blir det stressigt, pust Published with Blogger-droid v1.7.0